Hej!
Nu har riksmötet öppnat, statsministern har presenterat regeringsförklaringen där han tog upp frihetssträvandena i Nordafrika och Mellanöstern och hur vi kan stärka dem. Han lyfte fram tragedin i Norge som måste ge oss ny kraft att arbeta för öppenhet och tolerans i våra samhällen, samtidigt som varje form av extremism måste motverkas. Han tog upp att friheten måste vinnas, vårdas och utvecklas. Respekten för människovärden, insikten om att våldet är demokratins motsats och att vi måste bygga förståelsen för ett öppet land var inledningsord. Sedan präglades talet av nödvändigheten av att Sverige måste ha en ekonomi i balans, tillväxt och jobbpolitik för att ha råd med välfärdssatsningar som satsningar på sjukvården och omsorgen och höjning av bostadsbidraget för såväl unga som gamla. Kvalitet, tillgänglighet och stärkande av patientens ställning var ledord. Reformerna inom sjukförsäkringen ska utvecklas med syfte att rätta till brister och säkerställa att den fungerar som avsett. Och så fick satsningarna på undervisningsväsendet och matematikundervisningen ett stort utrymme.
Statsministern tog upp utsatta barn som far illa eller tvingas skiljas från sina föräldrar och att här ska det komma stödinsatser. När jag hörde det kände jag stor tillfredsställelse över beskedet måndagen den 12 september att regeringen backat från sitt okloka beslut att inte ge människor som vanvårdats under sin uppväxt ersättning. I socialutskottet har ansvariga för utredningen om vanvård av unga lämnat redovisningar av de intervjuer utredningen haft med de utsatta. För min del var jag nära att ta till lipen när jag hörde dem. Att vi skulle begränsa oss till att bara genomföra en ceremoni som upprättelse var helt oacceptabelt. Om detta var Maria Lundqvist-Brömster och jag helt överens på lördagen den 10 september då vi överraskades av beskedet att det inte skulle bli någon ersättning. Därför var jag när jag skrev mitt förra nyhetsbrev väldigt frustrerad över att regeringen av juridiska skäl inte ville ge möjlighet till ekonomisk ersättning och hur processen bakom det beslutet gått till. Försökte uttrycka mig balanserat i nyhetsbrevet men inuti var jag djupt, djupt upprörd. Mycket bra således att det nu blir en ersättning men tyvärr har det första beslutet om ingen ersättning lett till att många uppfattar alliansregeringen som en hjärtlös sådan. Förstärkte den bild som redan finns med anledning av problemen med sjukförsäkringen. Kommer att krävas mycket för att reparera den skadan. Jag ska göra mitt bästa för att bidra men då behöver jag er alla liberala seniorer i ryggen. Vi måste visa att vi har både HJÄRTA och HJÄRNA i vår politik.
I propositionslistan ser jag till min lättnad att propositionen om ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering finns kvar och ska komma i november. Den var aviserad till juni i år men uteblev. Det här är en viktig proposition som inte kostar några pengar att tala om, men är en väldigt viktig signal ut till samhället att yngre och äldre inte får diskrimineras på grund av sin ålder. Vi har ett gemensamt intresse med ungdomarna här.
Lyssnade i morse på God morgon världen och journalisternas tankar kring Moderaterna och oss mindre partier. Hur risken är stor att vi ”puttas ut”, ”äts upp” av det största partiet. Centerns nya ledning har varit tydlig på att säga att de ska tuffa till sig. Jag känner detsamma, vi i Folkpartiet måste kunna gå ut med vår politik utan att det för den skull uppfattas som att alliansen spricker. Andra länder med större vana av koalitionsregerande klarar sådant här. Vi måste bli bättre på att ta ut svängarna.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala Seniorer