Hej!
För tio år sedan gav Sveriges Pensionärsförbund ut boken Vågar jag bli gammal? Där beskrevs vad som behöver göras för att man ska känna sig trygg när man som äldre inte längre kan klara sig själv och har drabbats av sjukdomar av olika slag. Det var inga orimligheter som krävdes. Det handlade om vård och omsorg enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, tillgång till kompetent personal med kunskap om äldres sjukdomar, tillgång till bra mat och socialt innehåll i tillvaron. Att frågan Vågar jag bli gammal fortfarande ställs i de mail jag fått sedan Carema-skandalen kom i dagen är naturligtvis ett stort misslyckande. Äldre, sjuka ska inte behöva ligga timmavis i kisstyngda, nedbajsade blöjor. Stora obeskattade vinster ska inte landa utomlands i riskkapitalbolag. Vi måste få en ordning där vi tidigt kan uppmärksamma och förebygga vanvård för det är det det handlar om. Företagens vinster måste i första hand användas för utveckling av vården och utbildning av den ansvariga personalen. Den del av vinsten som går tillbaka till dem som satsat pengar i företagen måste ligga på en rimlig nivå.
Vad behöver då göras och vilka har ansvar? Här några åtgärder.
Kommunerna måste bli bättre på upphandling och certifiering av vården och omsorgen om äldre. De måste också följa upp att man verkligen får det man betalt för. De måste förvissa sig om att vården och omsorgen de köper ges enligt den värdegrund riksdagen tagit beslut om och Socialstyrelsens riktlinjer.
Socialstyrelsen tog förra året över tillsynen av äldreomsorgen från länsstyrelserna och har gjort ett antal nedslag och vitesförelägganden men dessa har uppenbarligen inte avskräckt Carema från att arbeta som man gjort, kanske inte på alla Caremas boenden men redan det som hänt på Koppargården i Vällingby och Tallbohov i Järfälla är för mycket. Så hur går då Socialstyrelsen vidare för att tidigt komma problem på spåren och åstadkomma bestående förbättringar? Det lär vi få höra den 17 november då Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm kommer till socialutskottet för att lämna en redovisning.
Väldigt viktigt i det här sammanhanget är att personal anmäler de fel och brister de ser. Vi har Lex Sarah enligt vilken de som arbetar i vård och omsorg är skyldiga att rapportera missförhållanden inom bl.a. vården och omsorgen till angiven instans. De är därmed skyldiga att agera som "whistle-blowers." (Enligt Nationalencyklopedin definieras whistle-blowing som följer: "system som gör det möjligt för t.ex. en anställd att rapportera om lagbrott och oetiskt verksamhet inom det egna företaget eller inom den egna organisationen. Syftet med whistle-blowing är att påkalla uppmärksamhet om sådana oegentligheter inom verksamhet som kan skada företaget eller organisationen. Whistle-blowing kan även förekomma inom andra områden. Flera länder, bl.a. Storbritannien, har lagstiftning som skyddar anställda som agera whistleblower. I Sverige finns ingen lagstiftning som på ett tillförlitligt sätt skyddar angivaren. Jämför IB-affören och Boforsaffären.")
Lex Sarah är en viktig lag. Den innebär anmälningsskyldighet för dem som har störst möjlighet att tidigt se när saker och ting inte står rätt till. Men det här sätts ur spel när meddelarskyddet inte gäller i privat sektor och den anställde riskerar att straffas med avsked eller annat av arbetsgivaren om de anmäler.
Hur är det då med Carema och whistle-blowing? För ett par månader sedan fick Carema en fråga om det var möjligt att få ta del av Caremas dokumenterade policy om whistle-blowing. Och så är svarade Carema "Vi lämnar tyvärr inte ut vår whistleblower policy. Vidare kan vara bra att veta att många kommuner och landsting skriver in i sina avtal med leverantörer att meddelarfrihet skall gälla. Det kan således uppkomma situationer för alla privata utförare som innebär en balansgång mellan meddelarfriheten och lojalitetsplikten".
För mig är det solklart att det som hänt i Carema-fallet måste leda till att vi får meddelarskydd också i privat sektor när det gäller anmälan om att människors skydd av liv och hälsa är i fara. Både inom vården och omsorgen och i förskola/skola måste meddelarskydd finnas oavsett driftsform. Det här får inte skyddas som om det var tillverkningshemligheter.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala Seniorer