Hej!
EU har utnämnt år 2012 till året om aktivt åldrande. Det innebär att det kommer att skrivas mycket om äldre som resurs och hur den resursen kan bevaras och användas. Det kommer också att ordnas seminarier och symposier på olika håll. Vi i Folkpartiet ligger här rätt i tid med det äldreprogram som vi håller på att utforma och som ska vara klart vid årsskiftet. Tack för alla förslag som ni kommit med. Min förhoppning är att Liberala seniorer kommer att ordna möten på temat äldre som resurs på olika håll i landet. Jag deltar gärna så långt almanackan räcker.
Men först litet om den diskussion som kan vara på väg om självmord och äldre. Ungefär 1 100 personer tar sitt liv varje år i Sverige och det är fler män än kvinnor som begår självmord. Denna skillnad förstärks bland de allra äldsta och det här har Rapport uppmärksammat och kommer eventuellt att sända program om det.
Under perioden 2008-2010 var siffrorna följande:
Män totalt 27,6, män 80 – 84 år 39,2, män 85+ 49,7 per 100 000 invånare. För kvinnor var siffrorna följande: Kvinnor totalt: 10,9, kvinnor 80 – 84 år 8,4, kvinnor 85+ 10,9. Över tid har självmordstalet i alla åldrar minskat, också bland äldre män men samtidigt vet vi inte hur stort mörkertalet är. De äldre som avslutar sina liv genom att sluta äta och dricka registreras vad jag kan förstå inte som självmord.
Bakom självmorden ligger depression eller kroppsliga sjukdomar. Depression kan ha sin grund i åldersförändringar i centrala nervsystemet, men också vara relaterat till sjukdom eller psykosociala förändringar som pensionering eller partnerns död. Obs att oro och ångest inte ska ses som en del av åldrandet utan den som lider av det ska erbjudas behandling och stöd.
Det vi vet sedan tidigare är att män använder sig av drastiska självmordsmetoder som att de hänger sig, skjuter sig eller kastar sig framför tåg. Var och en kan inse hur det drabbar närstående men också andra som tågförare, ambulanspersonal eller personer som av olika skäl kommer att beröras av det inträffade.
Det finns mycket litet forskning om vad som egentligen leder till att en äldre person tar sitt liv. En orsak som vi inte diskuterat så mycket men som jag tror kan vara viktig är känslan att inte vara behövd. När man känner att man inte behövs längre, vad har livet då för mening? Här tror jag kvinnor är i en bättre situation än män på grund av att de i högre grad än män är engagerade i ideellt arbete.
När jag kom till Sveriges Pensionärsförbund 1999 så överraskades jag av telefonsamtal jag fick främst från nypensionerade män som sa att det inte var roligt att vara i en livslång semester och som ställde frågan om jag hade något arbete åt dem. Avlönat arbete hade jag naturligtvis inte men det fanns hur många ideella insatser som helst som behövde utföras. Att lämna arbetslivet är svårare för många än de vill erkänna. Det är inte säkert att det alltid ligger sanning bakom orden ”Det är så sköönt att ha gått i pension”. Därför är det viktigt att visa hur mycket man kan göra efter pensioneringen och som behöver göras.
En annan sak är behovet av stöd i sorgearbetet, något som Agneta Grimby, forskare i Göteborg har skrivit mycket om. Hon har tagit upp äldre kvinnors riskdrickande efter det att de blivit änkor– det har jag skrivit om tidigare – och behovet av återskapande av sociala nätverket efter en lång tid som anhörigvårdare. Hon har också tagit upp behovet av stöd när man akut förlorar sin närmaste. Hon har funnit att stödet till anhöriga vid dödsfall och i deras efterlevandesituation är ofta bristfälligt, inte minst på akutmottagningar. Plötslig olycka och död har i flertalet undersökningar visat att anhörigas reaktioner kan bli mer komplicerade än om döden varit väntad, och utgör en krissituation som behöver speciella insatser. Agneta Grimby har på grundval av resultaten i en pilotstudie med anhörigstödjare, som tillgodosett önskemål från anhöriga som akut förlorat sin närstående, dragit slutsatsen att det på en akutmottagning behöver finnas en stödperson som kan se till att anhörigas behov tillgodoses. Stödpersonen behöver ha utbildning för ändamålet och det ska finnas informationsmaterial på akutmottagningen med stödpersonens namn, mailadress och telefonnummer samt adresser till sjukhuskyrka, läkare och kurator m.fl. Detta är något vi skulle kunna driva politiskt.
Det här nyhetsbrevet fick ingen munter ton. I nyhetsbreven framöver ska jag försöka sammanfatta något av vad som skrivs både i andra EU-länder och här i Sverige inför 2012 om äldre som resurs och hur man på bästa sätt kan tillgodogöra sig den.
Nu är första adventsljuset tänt och det utgör ett av ljusen i tunneln inför det viktiga år som ligger framför oss.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala seniorer