Artikel i Liberal Debatt, februari 2007
En miljon för ett säte
Frågan om Europaparlamentets säte har genom åren visats sig vara en mycket kontroversiell fråga där känslorna ofta har svämmat över. Nuvarande EU-ministern har lyckats samla in en miljon namnunderskrifter för att få slut på flyttcirkusen
Medborgarinitiativet
www.oneseat.eu startades av den tidigare europaparlamentarikern och nuvarande EU-ministern, Cecilia Malmström, för att få ett slut på den löjeväckande och parodiska flyttcirkus som Europaparlamentets ledamöter och anställda ägnar sig åt varje månad. Pendlandet kostar dessutom Europas skattebetalare minst 200 miljoner euro (cirka 1,8 miljarder SEK) per år.
Varje vecka möter jag grupper från olika länder på besök i Europaparlamentet och det enda de vet om parlamentet, om något alls, är att parlamentet tvingas att bli ett resande teatersällskap som forslar sina papper och pärmar i lådor till Strasbourg i tre och halv dag per månad.
Detta sprider ett löjets skimmer över parlamentet. Alla som är positiva till EU i allmänhet och i synnerhet europaparlamentarikerna får stå till svars för denna dumhet trots att makten ligger hos stats- och regeringscheferna. Europaparlamentet är det enda demokratiskt valda parlamentet i världen som inte får rösta om vart de vill sitta. Kommissionär Wallström, som är ansvarig för att förbättra unionens image, kan producera hur många pr-planer som helst utan att någon bryr sig då sätesfrågan är det enda medborgarna känner till.
Samtidigt som man måste förstå det symboliska värdet av Strasbourg för Europas enande är de flesta numera överens om att Bryssel är, och helt och hållet bör vara, parlamentets säte.
I Bryssel ligger EU-kommissionen och där har även ministerrådet sitt sekretariat. Man ska inte heller glömma bort att parlamentet inte bara har två, utan tre säten. I Luxemburg ligger sekretariatet med generalsekreteraren, administrationen och översättningen.
68 procent håller med
Europaparlamentarikerna har stridit hårt för att få vara så mycket tid som möjligt i Bryssel och på nåder från rådet fick man för några år sen tillåtelse att genomföra vissa omröstningar i Bryssel där man tidigare endast hade utskott och gruppmöten.
Att skicka parlamentet till Strasbourg är mer än en pengafråga, det försvagar parlamentets ställning som institution, vilket givetvis är bekvämt för de nationella regeringarna. Parlamentets roll är också att granska kommissionen och rådet och därför är det viktigt att vara på samma geografiska plats.
Det kanske mest vågade förslaget vad man kan använda byggnaderna till om parlamentet flyttar från Strasbourg är flytta alla rådsmöten dit. Om nu stats- och regeringscheferna tycker att Strasbourg är så bra så kan de få åka dit själva och se hur det är att inte kunna få ett hotellrum, om det inte är bokat fem år i förväg, eller att fastna på Frankfurt Hahns flygplats för att det storm.
Medborgarinitiativ är en idé som kommer ifrån det föreslagna ”Fördraget till upprättande av en konstitution för Europa” och artikel 47 som säger att om man samlar in en miljon underskrifter för en fråga så är EU-kommissionen tvingad att ta upp ärendet. Initiativet Oneseat startade den 10 maj 2006 och den 18 september nåddes en miljon underskrifter.
Det stora genomslaget visade hur viktig frågan var för många människor i Europa. En alleuropeisk undersökning i början på maj 2006 visade att 68 procent tycker att Europaparlamentet ska ha ett säte och 76 procent av dem tycker att det ska vara i Bryssel.
Även om konstitutionen formellt inte trätt i kraft lämnade ett antal europaparlamentariker med Cecilia Malmström i spetsen, den 21 september 2006, över cirka 17 000 sidor med namnunderskrifter till EU-kommissionen. Ingen kommissionär vågade visa sig och de skickade istället en tjänsteman som meddelade att de är glada för det första medborgarinitiativet som nått en miljon underskrifter men att kommissionen inte har något att säga i frågan då det ligger på rådet. Cecilia Malmströms efterträdare, Olle Schmidt, har under hösten tryckt på kommissionen för att de skall ta upp frågan men kommissionen har, efter troliga påtryckningar från Frankrike, ignorerat frågan. Margot Wallströms tal om att involvera medborgarna i EU och dess beslutsprocesser ekar tomt.
Oneseat skapar tryck
Medborgarinitiativet har även överlämnats till Europaparlamentet för att få igång en diskussion inom huset. De olika gruppledarna och talmannen, som har makt över dagordningen, bollar nu frågan fram och tillbaka mellan olika instanser. Det är oklart om det första medborgarinitiativet i EU:s historia formellt kommer att få någon betydelse alls.
Den förre talmannen i parlamentet Joseph Borell sa att den där namninsamlingen inte var något att bry sig om då nästan alla underskrifter kom från ett land som inte var med i andra världskriget (läs Sverige) och inte har någon förståelse för Europas historia. Borell visste inte vad han pratade om. Flest underskrifter kom från Nederländerna. Proportionellt sett var det Finlands medborgare som skrev på flitigast. Finlands statsminister, Matti Vanhanen, blev rasande på Borell och skickade honom en bok om vinterkriget. Även danskarna rasade mot Borell och till slut bad Borell om ursäkt till både finnar, danskar, holländare och balter. Att svenskar enligt honom inte ska få ha åsikter om Europas framtid glömde han be om ursäkt för. SvD:s Kristian Karlsson uttryckte det talande när han skrev "Den kringresande cirkusen har fått en clown".
Det politiska tryck som frågan skapat är massivt inom hela etablissemanget i Bryssel. Alla som numer blir valda till olika positioner i Europaparlamentet kommer att bli pressade om oneseat-frågan. Det är endast en tidsfråga innan vi får se inflytelserika personer på höga positioner som kraftfullt tar avstånd från Strasbourg som säte för parlamentet. Redan nu kan vi se att stater som kommit med i EU efter 1995, och framförallt efter 2004, inte har något som helst intresse av att slösa pengar på att åka till Strasbourg.
Flyttcirkusen symboliserar allt som är dåligt med EU och hur man fattar beslut inom unionen. Det visar på ett förakt mot medborgarna, deras valda representanter och den europeiska demokratin.
Anders Ekberg är kanslichef för folkpartiet i Europaparlamentet