Jag känner mig föranledd att svara på RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnérs inlägg trots att jag har svårt att ta henne på allvar. I stället för att be om ursäkt framhärdar hon i en absurd tolkning av en tendentiös enkät som buntar ihop mig med min politiska motsats, den reaktionäre kristdemokraten Tuve Skånberg.
Hon pekar på frågor där jag håller med RFSU men hellre ser nationell lagstiftning, och använder det för att måla ut mig som oengagerad. Sedan pekar hon på en fråga där jag inte håller med RFSU, och låtsas plötsligt som om jag skulle vilja driva den på EU-nivå.
Åsa Regnér har rätt i att jag inte vill ”strida i EU-parlamentet” om frågor om abort, p-piller och sexualundervisning i skolan. De avgörs bäst på nationell nivå – eller ännu närmare medborgarna. Jag tänker inte strida för aborträtten i Europaparlamentet eftersom det vore kolossalt riskfyllt för kvinnor i mer sekulärt liberala länder som Sverige om abortlagstiftning skulle avgöras i kompromisser med Irland, Polen och Malta. Jag vägrar att bidra till att Sverige tvingas kompromissa om grundläggande sexuella rättigheter. Det borde RFSU också göra.
Regnér ger uttryck för en häpnadsväckande naivitet, som om alla EU-länder plötsligt skulle trilla över varandra i en iver att applicera svensk sexualpolitik om de bara fick en chans.
Mot slutet gör hon plötsligt helt om och förklarar att hon inte vill lagstifta om dessa frågor men att EU-parlamentarikerna bör kämpa för dem. Ärligt talat, finns det ingen på RFSU som kan förklara för generalsekreteraren vad ett parlament gör?
ANDERS EKBERG
Kandidat till Europaparlamentet (fp)