Mycket kvar att göra

Ibland sägs det att de liberala idéerna redan har vunnit, men tyvärr stämmer inte det ännu. Så här skriver vi i vårt partiprogram: ”Friheten känner inga nationsgränser och har varken kön, hudfärg eller religion. Friheten är fullt förverkligad först när den gäller alla människor på jorden och den sista diktatorn har fallit.”

Det här är inte liberalt alls

  • Politiskt förtryck. Många människor lever i länder präglade av ofrihet och förtryck. På många håll i världen har förtrycket ökat, till exempel i Ryssland och delar av Mellanöstern.
  • Främlingsfrihet och intolerans. Främlingsfientliga partier får allt starkare ställning i Sverige och i flera andra länder.
  • Diskriminering och orättvisor. Sverige har stora problem med bristande integration och växande utanförskap. Kvinnor har i flera avseenden sämre möjligheter att förverkliga sina drömmar och mål än män. Människor med funktionshinder blir utestängda i många sammanhang.
  • Förmynderi. Mångfalden och valfriheten inom skola, vård och omsorg är hotad genom krav på politiska ingrepp.
  • Protektionism. EU-samarbetet och andra former av internationellt samarbete hotas av allvarliga bakslag.

”Gentemot liberalismens läror intar fascismen en absolut avvisande hållning såväl på det politiska som på det ekonomiska området.”

Benito Mussolini, fascistisk ideolog och diktator

1900-talets internationella politik präglades till stor del av en konkurrens mellan två helt olika samhällssystem:

  • En liberal samhällsmodell präglad av demokrati, marknadsekonomi, offentliga välfärdssystem, internationell öppenhet och fredliga relationer mellan länderna.
  • En totalitär samhällsmodell, med kommunismen, fascismen eller nazismen som ideologisk grund, präglad av diktatur, planekonomi, nationell slutenhet och aggressiva internationella relationer.

Facit av den kampen är entydigt: Den liberala samhällsmodellen har visat sig överlägsen politiskt, ekonomiskt, ekologiskt, socialt och kulturellt. De flesta totalitära samhällssystem har kollapsat och liberala institutioner har fått ökad spridning i alla världsdelar.

Sverige är i dag på många sätt mer liberalt än för 30 år sedan. Företagandet betraktas inte längre med lika stor misstro. Enskilda alternativ har släppts fram där det tidigare rådde totalt offentligt monopol. Sverige har gått med i EU. Funktionshindrades rättigheter har stärkts. Pensionssystemet har reformerats. Könsrollstänkande och fördomar mot sexuella minoriteter har trängs tillbaka. Diskrimineringslagstiftningen har skärpts. Marginalskatterna har sänkts.

Därför finns det en del som säger att liberalismen har segrat och att det därför inte längre behövs något liberalt parti, men inget kunde vara mer fel:

För det första har liberalismen inte segrat. Det finns fortfarande många människor – i Sverige och i andra länder – som drabbas av att det samhälle de lever i präglas av för lite liberalism.

För det andra kan liberalismen aldrig segra. Liberalismens mål är inte att uppnå ett slutligt idealtillstånd för samhället. Det kommer alltid att finnas olösta problem – och nya problem kommer alltid att dyka upp så länge samhället utvecklas. Liberalismen är inte ett tillstånd utan en process. Liberalt reformarbete kommer därför alltid att behövas.

”Det tredje rikets verkliga fiende är liberalismen.”

Adolf Hitler, nazistisk ideolog och diktator